Saturday, February 5, 2011

Finalen

Kor pa väg
Man sa de var heliga kor men vi tror det ar kossor som varit pa fotbollsmatch.
Sa borjar Almas vistelse i Indien lida mot sitt slut. Vi har rort pa oss mycket sedan senaste inlagget. Efter nara tva veckor i Varkala akte vi till Fort Cochin fyra timmar norrut. Stannade tre natter, turistade. Vi sag en uggla sitta vid trottoaren en kvall, traffade John, Kajsa-Lo, Lisa och Sonja vi lart kanna i Varkala. Det var kul men tre natter fick racka. Vi ville upp till bergen och tog taxi mot Munnar som ligger uppe i bergen (Western Ghats) bland te- och kaffeplantager.
Vagarna i bergen ar kringelikrokiga och chaufforen var inte speciellt imponerande sa Alma blev ruskigt aksjuk och vi fick stanna ofta for kladbyten, trost och sma promenader.
Enda roliga den resan var nar vi stannade for att se nar man tvattade elefanter i en flod. Det gillade Alma som passade pa att hoppa i hon ocksa.
Hund
Hundliv i Thekkady
Efter Munnar tog vi taxi till Thekkady och Periyar Wildlife Sanctuary. Alma igen ruskigt aksjuk - stackaren - och framme fick vi inte ga med pa nagra vandringar dar det kunde finnas elefant eller tiger med sma barn. For farligt. Vi lejde en egen guide och gick mindre promenader utanfor de stora djurens omraden. Och vi sag antilop, grisar, odlor, faglar, apor och en mycket trott hund.
I Thekkady bodde vi superfint med utsikt in i parken och hade kul men resfebern fick oss snart att boka en tagbiljett mellan Kottayam och Thirivananthapuram. Vi tog taxi till K men den har gangen korde chaufforen sa bra att vi fragade vad det skulle kosta att kora hela vagen till Thirivananthapuram. Priset var ok sa vi bad honom styra soderut. Alma madde daligt ett par ganger men det gick anda ratt bra, trots att vi flera ganger hamnade bakom heliga kor pa vag genom bergen.

Thirivananthapuram som aven kallas Trivandrum ar Keralas huvudstad. Anna ville se hus ritade av Laurie Baker dar sa vi susade runt i Rickshaw en dag for att studera. Intressant men varmt och dammigt sa dagen efter flog vi till Goa. Sista tio dagarna njuter vi strandliv pa Patnem Beach :)
Goa familjen
En go familj i goa Goa
Har har vi relalalaxat och sett till att Alma kompenseras for de vadliga bilfarderna i bergen. Hon traffar kompisar och far bada och leka av sig. Forsta morgonen vaknade vi av en ljus rost som ropade (papi, papi, papi). Alma och jag gick ut for att se var det kom ifran och tio minuter senare hade hon en kompis i Sara fran Wien. Sara har nu rest hem men Kajsa-Lo & Co har kommit och vi traffar en hel del andra smattingar.
For ett par dagar sedan bytte vi var bungalov mot ett rum hemma hos en familj.
De har en son i Almas alder och pa garden springer hundvalpar, en kattunge och kycklingar. Som en farm hundra meter fran stranden. Vi somnar till vagornas brus och vaknar till barnskrik, kackel och valpskall. Kan det bli sa mycket battre?
Puss och kram till er alla. Torsdag den 10 reser vi hem. Vi ses!



Sunday, January 9, 2011

Stor och liten

Stor och liten
Vår granne och Alma delar smak och tycke vad gäller skor. Båda tyckte det var lustigt att träffa en likasinnad. Almas skor börjar bli små men grannens är tyvärr fortfarande lite stora. Och upptagna.

Gröndalsvatten

Geen Valley
En liten hälsning till våra grannar hemma.

Varkala

Vi kom till Varkala Beach i tisdags efter en lång resa. Taxi från lägenheten i Mysore klockan 04:30 för att hinna med flyget från Bangalore klockan 10:05. Flyget är en timme försenat men i Trivandrum väntar den beställda taxin på oss och vi åker en timme norrut till Varkala Beach och vårt hotell. Det är lite skavigt men läget bra, havet skymtar mellan palmerna och vi hör vågornas brus från verandan.
Alma och Ayana
Alma och Ayana träffas på Varkala Beach.
På stranden träffar vi redan första dagen andra familjer med barn i Almas ålder, spadar och bollar delas systerligt och broderligt. Ibland med tårar, ibland utan. En familj har vi träffat flera gånger. De är från Pondicherry och har en dotter som är elva månader men en fena på att gå och helt orädd för vattnet. Föräldrarna Nelan och Adri får hålla ett öga på henne när hon tar sikte på vattnet. Alma är snabbare men vi behöver inte oroa oss, hon går inte ned till vattnet utan mamma eller pappa, och när vågorna slår in har hon hittills pinnat på så snabbt det gått för att komma undan.
Sista dagarna har hon dock blivit rejält modigare och går nu ned i vågbrynet med oss för att känna hur det känns när vågorna kommer in. Hon frustar och skrattar högt när vattnet slår upp mot ansiktet men blir inte rädd som tidigare.

Fotboll II
På jakt efter bollen
Vi har lagt upp den dagliga rutinen med bad på morgon och eftermiddag när solen inte tar så hårt.
Igår blev eftermiddagsbadet ett kvällsbad efter en sen lunch. När vi kom till stranden var solen på väg ned och inga andra barn syntes till. Men efter tio minuter kom Ayana med föräldrar spurtande, också försenade.
Efter ett dopp plockade Nelan fram en boll och vi körde igång en improviserad fotbollsmatch. Alma sprang och sprang och sprang, sparkade och fångade bollen, rullade i sanden och skrattade så mycket hon kunde. När vi nästan inte kunde skilja henne från sanden fick hon en passning till vattenbrynet och sällskap för att hämta bollen. Lite renare sprang hon upp och kastade sig i sanden igen.

Monday, January 3, 2011

Alma och tvillingarna

Trion
Trion Alma, Milou och Lumi.
Alma har träffat två kompisar. Lumi och Milou, med mamma Josefin från Sverige och pappa Noah från Australien. Tvillingarna är två månader äldre än Alma och de tre gillar varandra skarpt. Under bubblande skratt stökar de till Noah och Josefins hem. Rullar runt i sängen, jagar varandra, gräver i sandhögarna utanför, kryper in och ut ur skåp, byter nappar och vattenflaskor. När de blir hungriga slänger Josefin ihop en pasta till tjejerna att festa på. Alma vaknar ibland på morgonen och säger glatt Lumilou när jag frågar om vi hon vill träffa tvillingarna.

Pastafest
Paus för pastaskruvar med majs. Mums!
Lumilou eller Miloumi är mitt namn på tvillingarna. Milou är den mer aktiva, springer runt, rymmer och är alltid på väg någonstans. Lumi mer eftertänksam. Hon tar det lugnare än både Milou och Alma, och gör saker i sitt tempo med ett underfundigt klurigt leende. När Alma och Milou springer ifrån sin pasta för att busa stannar Lumi kvar och tar en sked till, sedan lunkar hon lugnt efter de två andra irrblossen.

I morgon blir en sorglig dag för Alma men det vet hon inte än. Vi åker vidare till Varkala i södra Kerala. Tvillingarna som hon blivit så förtjust i stannar hemma i Mysore. Det är tråkigt men vi hoppas de kommer ihåg varandra när de ses igen till sommaren. Noah och Josefin planerar ett par månader i Stockholm och Alma har lovat att visa Lumilou runt i Gröndal.

Hur svårt kan det vara II

Parkering
Under en morgonpromenad såg vi hur någon parkerat sin auto-rickshaw. Det såg ut som om föraren haft brådis in kvällen innan. Sanningen visade sig inte lika spännande då en man dök upp med en hink och skurtrasa. Tvättdag. Ägaren hade helt enkelt vält sin rickshaw för att komma åt att putsa underredet.

Plantagehelgen

Kaffebönor
Kaffebönor
Ett par bilder från en helg vi tillbringade på Rainforest Retreat, en plantage i bergsregionen Coorgh väster om Mysore. Vi stannade två nätter men borde stannat fler. Underbart lugnt och skönt, svala rentav kyliga nätter och härliga dagar utan trafik eller stök. Alma kunde lugnt utforska omgivningarna utan att vi behövde oroa oss för att hon skulle råka ut för något.
Vi bokade sent och det fanns bara en deluxe-stuga kvar. Lite dyrare än de andra rummen men närmare matsalen. Med facit i hand perfekt eftersom vi snabbt kunde dra oss tillbaka om det skulle behövas, och att hämta kvarglömda saker blev enklare än för de som bodde längre upp i skogen. Utanför stugan rann bäcken där vi kunde spana efter ormar, grodor och kasta sten eller sjösätta båtar.

Där bäcken rinner fram
Anna och Alma utforskar bäcken.
På dagarna gick vi med på vandringar i närområdet, bäst var en guidad tur där en av ägarna berättade om sitt arbete med att odla organiskt. Vi turades om att springa med Alma och lyssna. Mellan måltider vilade vi i någon av hängmattorna, matade gässen eller lekte i vattnet. Lagom till middagen kunde pappa köpa en öl och Alma och Anna varsin juice. Mat ingick i priset och alla fick samma. Hemlagat, ekologiskt och extra gott efter en dags frisk luft. Små gröna skyltar ovanför maträtterna visade vad vi för dagen åt. Alma gillade skyltarna och tillbringade delar av måltiderna med att organisera dem.

Room with a view
Trädhus. Tyvärr inte vårt.
Sweets
Vår sötnos valde skylten.