Vår granne och Alma delar smak och tycke vad gäller skor. Båda tyckte det var lustigt att träffa en likasinnad. Almas skor börjar bli små men grannens är tyvärr fortfarande lite stora. Och upptagna.
Sunday, January 9, 2011
Stor och liten
Vår granne och Alma delar smak och tycke vad gäller skor. Båda tyckte det var lustigt att träffa en likasinnad. Almas skor börjar bli små men grannens är tyvärr fortfarande lite stora. Och upptagna.
Varkala
Vi kom till Varkala Beach i tisdags efter en lång resa. Taxi från lägenheten i Mysore klockan 04:30 för att hinna med flyget från Bangalore klockan 10:05. Flyget är en timme försenat men i Trivandrum väntar den beställda taxin på oss och vi åker en timme norrut till Varkala Beach och vårt hotell. Det är lite skavigt men läget bra, havet skymtar mellan palmerna och vi hör vågornas brus från verandan.
På stranden träffar vi redan första dagen andra familjer med barn i Almas ålder, spadar och bollar delas systerligt och broderligt. Ibland med tårar, ibland utan. En familj har vi träffat flera gånger. De är från Pondicherry och har en dotter som är elva månader men en fena på att gå och helt orädd för vattnet. Föräldrarna Nelan och Adri får hålla ett öga på henne när hon tar sikte på vattnet. Alma är snabbare men vi behöver inte oroa oss, hon går inte ned till vattnet utan mamma eller pappa, och när vågorna slår in har hon hittills pinnat på så snabbt det gått för att komma undan.
Sista dagarna har hon dock blivit rejält modigare och går nu ned i vågbrynet med oss för att känna hur det känns när vågorna kommer in. Hon frustar och skrattar högt när vattnet slår upp mot ansiktet men blir inte rädd som tidigare.
Vi har lagt upp den dagliga rutinen med bad på morgon och eftermiddag när solen inte tar så hårt.
Igår blev eftermiddagsbadet ett kvällsbad efter en sen lunch. När vi kom till stranden var solen på väg ned och inga andra barn syntes till. Men efter tio minuter kom Ayana med föräldrar spurtande, också försenade.
Efter ett dopp plockade Nelan fram en boll och vi körde igång en improviserad fotbollsmatch. Alma sprang och sprang och sprang, sparkade och fångade bollen, rullade i sanden och skrattade så mycket hon kunde. När vi nästan inte kunde skilja henne från sanden fick hon en passning till vattenbrynet och sällskap för att hämta bollen. Lite renare sprang hon upp och kastade sig i sanden igen.
| Alma och Ayana träffas på Varkala Beach. |
Sista dagarna har hon dock blivit rejält modigare och går nu ned i vågbrynet med oss för att känna hur det känns när vågorna kommer in. Hon frustar och skrattar högt när vattnet slår upp mot ansiktet men blir inte rädd som tidigare.
| På jakt efter bollen |
Igår blev eftermiddagsbadet ett kvällsbad efter en sen lunch. När vi kom till stranden var solen på väg ned och inga andra barn syntes till. Men efter tio minuter kom Ayana med föräldrar spurtande, också försenade.
Efter ett dopp plockade Nelan fram en boll och vi körde igång en improviserad fotbollsmatch. Alma sprang och sprang och sprang, sparkade och fångade bollen, rullade i sanden och skrattade så mycket hon kunde. När vi nästan inte kunde skilja henne från sanden fick hon en passning till vattenbrynet och sällskap för att hämta bollen. Lite renare sprang hon upp och kastade sig i sanden igen.
Monday, January 3, 2011
Alma och tvillingarna
| Trion Alma, Milou och Lumi. |
| Paus för pastaskruvar med majs. Mums! |
I morgon blir en sorglig dag för Alma men det vet hon inte än. Vi åker vidare till Varkala i södra Kerala. Tvillingarna som hon blivit så förtjust i stannar hemma i Mysore. Det är tråkigt men vi hoppas de kommer ihåg varandra när de ses igen till sommaren. Noah och Josefin planerar ett par månader i Stockholm och Alma har lovat att visa Lumilou runt i Gröndal.
Hur svårt kan det vara II
Under en morgonpromenad såg vi hur någon parkerat sin auto-rickshaw. Det såg ut som om föraren haft brådis in kvällen innan. Sanningen visade sig inte lika spännande då en man dök upp med en hink och skurtrasa. Tvättdag. Ägaren hade helt enkelt vält sin rickshaw för att komma åt att putsa underredet.
Plantagehelgen
| Kaffebönor |
Vi bokade sent och det fanns bara en deluxe-stuga kvar. Lite dyrare än de andra rummen men närmare matsalen. Med facit i hand perfekt eftersom vi snabbt kunde dra oss tillbaka om det skulle behövas, och att hämta kvarglömda saker blev enklare än för de som bodde längre upp i skogen. Utanför stugan rann bäcken där vi kunde spana efter ormar, grodor och kasta sten eller sjösätta båtar.
| Anna och Alma utforskar bäcken. |
| Trädhus. Tyvärr inte vårt. |
| Vår sötnos valde skylten. |
Hur svårt kan det vara
En dag när vi åkt in till stan för att uträtta ärenden stannade vi vid en butik för att en av mammorna skulle få handla lite. Vår chaufför passade på att sträcka på benen.
Alma passade på att prova hur det känns att styra en auto. Principen för att köra är ju enkel, man gasar med ena handen, styr lite med andra handen när den inte tutar (vilket är nästan hela tiden). Hur svårt kan det vara...
Hade det inte varit för att själva startrycket som är lite knivigt så hade vi tagit oss en tur. Alma hade klarat det galant.
Subscribe to:
Posts (Atom)