Saturday, February 5, 2011

Finalen

Kor pa väg
Man sa de var heliga kor men vi tror det ar kossor som varit pa fotbollsmatch.
Sa borjar Almas vistelse i Indien lida mot sitt slut. Vi har rort pa oss mycket sedan senaste inlagget. Efter nara tva veckor i Varkala akte vi till Fort Cochin fyra timmar norrut. Stannade tre natter, turistade. Vi sag en uggla sitta vid trottoaren en kvall, traffade John, Kajsa-Lo, Lisa och Sonja vi lart kanna i Varkala. Det var kul men tre natter fick racka. Vi ville upp till bergen och tog taxi mot Munnar som ligger uppe i bergen (Western Ghats) bland te- och kaffeplantager.
Vagarna i bergen ar kringelikrokiga och chaufforen var inte speciellt imponerande sa Alma blev ruskigt aksjuk och vi fick stanna ofta for kladbyten, trost och sma promenader.
Enda roliga den resan var nar vi stannade for att se nar man tvattade elefanter i en flod. Det gillade Alma som passade pa att hoppa i hon ocksa.
Hund
Hundliv i Thekkady
Efter Munnar tog vi taxi till Thekkady och Periyar Wildlife Sanctuary. Alma igen ruskigt aksjuk - stackaren - och framme fick vi inte ga med pa nagra vandringar dar det kunde finnas elefant eller tiger med sma barn. For farligt. Vi lejde en egen guide och gick mindre promenader utanfor de stora djurens omraden. Och vi sag antilop, grisar, odlor, faglar, apor och en mycket trott hund.
I Thekkady bodde vi superfint med utsikt in i parken och hade kul men resfebern fick oss snart att boka en tagbiljett mellan Kottayam och Thirivananthapuram. Vi tog taxi till K men den har gangen korde chaufforen sa bra att vi fragade vad det skulle kosta att kora hela vagen till Thirivananthapuram. Priset var ok sa vi bad honom styra soderut. Alma madde daligt ett par ganger men det gick anda ratt bra, trots att vi flera ganger hamnade bakom heliga kor pa vag genom bergen.

Thirivananthapuram som aven kallas Trivandrum ar Keralas huvudstad. Anna ville se hus ritade av Laurie Baker dar sa vi susade runt i Rickshaw en dag for att studera. Intressant men varmt och dammigt sa dagen efter flog vi till Goa. Sista tio dagarna njuter vi strandliv pa Patnem Beach :)
Goa familjen
En go familj i goa Goa
Har har vi relalalaxat och sett till att Alma kompenseras for de vadliga bilfarderna i bergen. Hon traffar kompisar och far bada och leka av sig. Forsta morgonen vaknade vi av en ljus rost som ropade (papi, papi, papi). Alma och jag gick ut for att se var det kom ifran och tio minuter senare hade hon en kompis i Sara fran Wien. Sara har nu rest hem men Kajsa-Lo & Co har kommit och vi traffar en hel del andra smattingar.
For ett par dagar sedan bytte vi var bungalov mot ett rum hemma hos en familj.
De har en son i Almas alder och pa garden springer hundvalpar, en kattunge och kycklingar. Som en farm hundra meter fran stranden. Vi somnar till vagornas brus och vaknar till barnskrik, kackel och valpskall. Kan det bli sa mycket battre?
Puss och kram till er alla. Torsdag den 10 reser vi hem. Vi ses!



Sunday, January 9, 2011

Stor och liten

Stor och liten
Vår granne och Alma delar smak och tycke vad gäller skor. Båda tyckte det var lustigt att träffa en likasinnad. Almas skor börjar bli små men grannens är tyvärr fortfarande lite stora. Och upptagna.

Gröndalsvatten

Geen Valley
En liten hälsning till våra grannar hemma.

Varkala

Vi kom till Varkala Beach i tisdags efter en lång resa. Taxi från lägenheten i Mysore klockan 04:30 för att hinna med flyget från Bangalore klockan 10:05. Flyget är en timme försenat men i Trivandrum väntar den beställda taxin på oss och vi åker en timme norrut till Varkala Beach och vårt hotell. Det är lite skavigt men läget bra, havet skymtar mellan palmerna och vi hör vågornas brus från verandan.
Alma och Ayana
Alma och Ayana träffas på Varkala Beach.
På stranden träffar vi redan första dagen andra familjer med barn i Almas ålder, spadar och bollar delas systerligt och broderligt. Ibland med tårar, ibland utan. En familj har vi träffat flera gånger. De är från Pondicherry och har en dotter som är elva månader men en fena på att gå och helt orädd för vattnet. Föräldrarna Nelan och Adri får hålla ett öga på henne när hon tar sikte på vattnet. Alma är snabbare men vi behöver inte oroa oss, hon går inte ned till vattnet utan mamma eller pappa, och när vågorna slår in har hon hittills pinnat på så snabbt det gått för att komma undan.
Sista dagarna har hon dock blivit rejält modigare och går nu ned i vågbrynet med oss för att känna hur det känns när vågorna kommer in. Hon frustar och skrattar högt när vattnet slår upp mot ansiktet men blir inte rädd som tidigare.

Fotboll II
På jakt efter bollen
Vi har lagt upp den dagliga rutinen med bad på morgon och eftermiddag när solen inte tar så hårt.
Igår blev eftermiddagsbadet ett kvällsbad efter en sen lunch. När vi kom till stranden var solen på väg ned och inga andra barn syntes till. Men efter tio minuter kom Ayana med föräldrar spurtande, också försenade.
Efter ett dopp plockade Nelan fram en boll och vi körde igång en improviserad fotbollsmatch. Alma sprang och sprang och sprang, sparkade och fångade bollen, rullade i sanden och skrattade så mycket hon kunde. När vi nästan inte kunde skilja henne från sanden fick hon en passning till vattenbrynet och sällskap för att hämta bollen. Lite renare sprang hon upp och kastade sig i sanden igen.

Monday, January 3, 2011

Alma och tvillingarna

Trion
Trion Alma, Milou och Lumi.
Alma har träffat två kompisar. Lumi och Milou, med mamma Josefin från Sverige och pappa Noah från Australien. Tvillingarna är två månader äldre än Alma och de tre gillar varandra skarpt. Under bubblande skratt stökar de till Noah och Josefins hem. Rullar runt i sängen, jagar varandra, gräver i sandhögarna utanför, kryper in och ut ur skåp, byter nappar och vattenflaskor. När de blir hungriga slänger Josefin ihop en pasta till tjejerna att festa på. Alma vaknar ibland på morgonen och säger glatt Lumilou när jag frågar om vi hon vill träffa tvillingarna.

Pastafest
Paus för pastaskruvar med majs. Mums!
Lumilou eller Miloumi är mitt namn på tvillingarna. Milou är den mer aktiva, springer runt, rymmer och är alltid på väg någonstans. Lumi mer eftertänksam. Hon tar det lugnare än både Milou och Alma, och gör saker i sitt tempo med ett underfundigt klurigt leende. När Alma och Milou springer ifrån sin pasta för att busa stannar Lumi kvar och tar en sked till, sedan lunkar hon lugnt efter de två andra irrblossen.

I morgon blir en sorglig dag för Alma men det vet hon inte än. Vi åker vidare till Varkala i södra Kerala. Tvillingarna som hon blivit så förtjust i stannar hemma i Mysore. Det är tråkigt men vi hoppas de kommer ihåg varandra när de ses igen till sommaren. Noah och Josefin planerar ett par månader i Stockholm och Alma har lovat att visa Lumilou runt i Gröndal.

Hur svårt kan det vara II

Parkering
Under en morgonpromenad såg vi hur någon parkerat sin auto-rickshaw. Det såg ut som om föraren haft brådis in kvällen innan. Sanningen visade sig inte lika spännande då en man dök upp med en hink och skurtrasa. Tvättdag. Ägaren hade helt enkelt vält sin rickshaw för att komma åt att putsa underredet.

Plantagehelgen

Kaffebönor
Kaffebönor
Ett par bilder från en helg vi tillbringade på Rainforest Retreat, en plantage i bergsregionen Coorgh väster om Mysore. Vi stannade två nätter men borde stannat fler. Underbart lugnt och skönt, svala rentav kyliga nätter och härliga dagar utan trafik eller stök. Alma kunde lugnt utforska omgivningarna utan att vi behövde oroa oss för att hon skulle råka ut för något.
Vi bokade sent och det fanns bara en deluxe-stuga kvar. Lite dyrare än de andra rummen men närmare matsalen. Med facit i hand perfekt eftersom vi snabbt kunde dra oss tillbaka om det skulle behövas, och att hämta kvarglömda saker blev enklare än för de som bodde längre upp i skogen. Utanför stugan rann bäcken där vi kunde spana efter ormar, grodor och kasta sten eller sjösätta båtar.

Där bäcken rinner fram
Anna och Alma utforskar bäcken.
På dagarna gick vi med på vandringar i närområdet, bäst var en guidad tur där en av ägarna berättade om sitt arbete med att odla organiskt. Vi turades om att springa med Alma och lyssna. Mellan måltider vilade vi i någon av hängmattorna, matade gässen eller lekte i vattnet. Lagom till middagen kunde pappa köpa en öl och Alma och Anna varsin juice. Mat ingick i priset och alla fick samma. Hemlagat, ekologiskt och extra gott efter en dags frisk luft. Små gröna skyltar ovanför maträtterna visade vad vi för dagen åt. Alma gillade skyltarna och tillbringade delar av måltiderna med att organisera dem.

Room with a view
Trädhus. Tyvärr inte vårt.
Sweets
Vår sötnos valde skylten.

Hur svårt kan det vara


Rickshaw, originally uploaded by AnnaFredrik.

En dag när vi åkt in till stan för att uträtta ärenden stannade vi vid en butik för att en av mammorna skulle få handla lite. Vår chaufför passade på att sträcka på benen.
Alma passade på att prova hur det känns att styra en auto. Principen för att köra är ju enkel, man gasar med ena handen, styr lite med andra handen när den inte tutar (vilket är nästan hela tiden). Hur svårt kan det vara...
Hade det inte varit för att själva startrycket som är lite knivigt så hade vi tagit oss en tur. Alma hade klarat det galant.

Indian style


Indian style, originally uploaded by AnnaFredrik.

Grannpojken Abinav och Alma tar en paus i lekarna för att fundera över nästa steg.

Wednesday, December 8, 2010

Kon och trumpetaren


Trumpet player from Fredrik Eriksson on Vimeo.

En tidig morgon hörde vi en sorgsen trumpet spela samma slinga om och om igen. Envetet, som en myggas inande trängde ljudet igenom sömnen. Vi steg upp för att titta och fångade den här spelevinken utanför grinden.

Som tur var det inte en speleman av typen Uggla sjunger om utan vår musikant gick glatt vidare till grannen efter att ha tutat till sig en tia. Kossan gjorde just ingenting. Inga hovklapp, inga välta mopeder. Kan tänka mig att den var ganska mätt på spektaklet.

Tuesday, December 7, 2010

Hundvalparna


Flera hundar i Gokulam har samtidigt fått valpar. Ett par av dem håller till mellan vår lägenhet och våra vänners. De här hundvalparna har beskyddande yogisar från den panamerikanska kontinenten och behöver inte svälta. Yogisar från Chile och Mexico men också USA turas om att gå dit med hundmat, mjölk, ägg, rester från slakteriet, corn flakes... ja, lite smått och gott för valparna och deras mödrar.

Alma har fram tills nu varit försiktigt intresserad men inte tillräckligt för att tordas klappa än mindre hålla en hund. Vanligtvis tjoar hon och hoppar i vild förtjusning men backar raskt undan när föremålet kommer för nära. Den här dagen tog vi oss tid. Alma fick sitta ned och studera valparna ett tag och hann till och med smaka på deras mat innan hon bestämde sig för att försöka lyfta en. Valpen smet undan ett par gånger men klarade inte att lura mamma Anna som hjälpte Alma att lyfta den. Alma var förtjust.

Idag är bara tre av de ursprungliga sju valparna kvar hos ena mamman, alla fem hos den andra. Valparna har fått fin mat och växt bra, så folk har plockat hem en efter en. Förhoppningsvis behåller de vovvarna även efter de vuxit ur den charmiga valpkostymen.

Alma fick inte någon hund med hem. Blir längtan för stor kan hon få lite mer av hundmaten hon smakade (corn flakes).

En stund av ro i trafiken

Anna och Anna med en hög trötta barn. Vi hade besökt Chamundi Hill och tänkte åka till Green Hotel för att äta lunch. Mirakulöst nog slocknade alla barn samtidigt i rickshawn. Turen på ca 45 minuter blev dagens middagslur. Framme vid hotellet hade vi plötsligt två små troll som sprang runt runt och ett litet som satt och vevade för kung och fosterland. Men färden dit var så lugn och skön...

Tuesday, November 30, 2010

Gissa och vinn en indisk present

Vad ligger bakom det vi ser på bilden?


a) Alma vill bada
b) Alma är en lortunge
c) Alma är ett modeorakel
d) Alma gillar inte mygg
e) Alma är elallergiker
f) Alma har hört farfar prata om Roswell -47


Det kan vara något av ovanstående alternativ, men också något helt annat. Ge ditt förslag. Vår jury bestående av Alma väljer sedan en vinnare som vi skickar en liten indisk present till.

Sömnen - Tandborsten (1 - 0)

Alma lyckades somna utan att ge efter för tandborsten
Vi har under en längre tid utkämpat små strider om tandborstningens vara eller inte. Striderna har inte känts så bra. Tänderna blir borstade men vi tror inte det kommer att göra borstningen lättare i framtiden. Morgnarna är enklare. Efter frukost framför Mojjy (Molly Mus) så gäller det att snabbt och smidigt ta sig ut till badrummet och hämta tandborstarna. Sedan får Alma sin och  mamma och pappa sina. Vanligtvis suger Alma en kort stund på tandborsten och tycker att det får räcka. Går det bra sitter hon som förhäxad av den lilla musens äventyr och vi kan hjälpa till att försöka nå in till hörntänderna. Det går ibland, men det är inte lätt och audiensen hos hörntänderna är kort.

På kvällarna är det svårare. I kväll var damen trött så trött och låg helt stilla när jag hämtade borsten och försökte en ny taktik. Jag lade mig bredvid henne och försökte tydligt föklara varför det är så viktigt att borsta tänderna. Jag använde inte skrämselbilderna med de gamla indiska gummorna med sina gulbruna betar - då hade ingen av oss sovit i natt - utan lite mer modesta argument som tandläkare och hur ont hål gör.

Vi vill se henne fortsätta le på det här sättet
Jag pratade rätt länge och måste säga att jag var lite imponerad av Almas tålmodiga lyssnan, men efter ett tag rullade hon lite längre bort och kort därefter började ögonen gå i kors. Under hela min berättelse pillade hon på tandborsten och såg ut att begrunda mina visdomsord, men när hon släppte borsten och somnade slog det mig att hon kanske tyckte detbara var en ganska lång godnattsaga utan riktig final.

Ni som har gått igenom det här. Nyligen eller för länge sedan. Hur gjorde ni? Mormor tyckte att "Fredrik kan väl berätta en historia, han har ju fantasi". Det gick som det gick.

Effektivaste borstningen har nog varit när vi lekt att tandborsten är ett rymdfordon eller humla som måste komma in i munnen, men det fungerar inte alltid och framför allt inte hur många inflygningar som helst. Oftast hinner vi inte med alla fyra hörnen innan vi får flygförbud och sedan gäller antingen attack eller reträtt och ingendera känns speciellt bra. Vi vill ju att lilltjejen ska få behålla sitt härliga leende.

Monday, November 29, 2010

Pommes - Linser (1 - 0)

Ester och Alma valde pommes frites framför ris och linser.
Ester är en av tjejerna med svensk mor här i Gokulam (den del av Mysore där yogisarna bor). Hon är fyra år och inte så imponerad av Alma eller andra småpluttar. Men när vi stannade till för att äta efter en tur till lekparken fick hon tänka om. Ester fick pommes. Alma ris och linser. Alma var snabb på att ta sig över till stora coola Ester och hennes portion pommes.En frenetisk tävling i vem som skulle hinna äta flest pommes utbröt och när Ester började förstå vidden av Almas kindpåskapacitet resulterade det hela sånär i gråt och gräl. Vi fick beställa mer och tjejerna fortsatte sitt race med att doppa så många pommes som möjligt i ketchup och mula in i munnen. Under sådana förhållanden räcker ketchup på små påsar inte långt men Esters strategiska mor Anna (!) visade sig ha fifflat undan en hel rad ketchupförpackningar och kunde gång på gång slå de unga tu med häpnad genom att klämma fram ännu en klick.

Vi förklarade matchen oavgjord eftersom båda gick in i frityrkoma utan att ha rensat tallriken.

Tuesday, November 23, 2010

Bhuba bye bye.

Dags för en uppdatering. Vi har rört oss en del, lämnat Bhubaneswar, aporna och huset. I stället för att betaa en månadshyra till flyttade vi in på Z-Hotel i Puri och väntade in farfar som kom på besök. Anna distansjobbade en del, men tog också med oss till slumprojektet i Puri. I Puri och Konark stal farfar showen från Alma, nu var det inte hon som indierna vill bli fotade med.

Farfar Leif och Alma väljer kläder, eller leker "tittut" 
Efter Puri och ett kort stopp i Bhubaneswar rörde vi oss söderut (på väg till Kerala...). Första anhalten blev Bengaluru (f.k.a Bangalore). En helt annan värld. Ett helt annat århundrade, årtusende. Plötsligt kunde vi varit i Europa, det fanns affärer, trafiken följde (vissa) regler. Två dagar irrade vi runt i IT-metropolen innan vi reste vidare till Mysore. Där är vi nu.

Efter ett par nätter på ett ganska charmlöst lyxhotell har vi hyrt en liten lägenhet där vi planerar stanna några veckor innan vi reser vidare. Farfar är just nu på väg hem till vintern. Alma ska få lite vardag här. Anna ska få jobba för att kunna avsluta det hon påbörjade i Bhubaneswar. Själv ska jag testa om lite yoga kan göra min rygg gladare. Återkommer snart med fler uppdateringar. Puss och kram.

Wednesday, October 27, 2010

Aporna


Aporna, originally uploaded by AnnaFredrik.

Igår såg vi en flock apor när vi gick till skolan. De satt på ett inte riktigt färdigt hus nära vårt kvarter. Spännande. Alma pekade och pekade och sa "apa", "apa", "apa. Jag svällde av stolthet över min dotters begåvning. Det var trots allt jag som första gången visade henne en apa och milt rättade henne när hon pekade på en kort mörk herre och stolt sa "apa". Det var lite skoj tyckte jag. Sedan dess har hon titt som tätt pekat på mig med ett försynt, lite trevande "apa".

På kvällen hade aporna förflyttat sig och satt på taken runt vårt hus. Ytterst exotiskt att ha apor som tittar på en när man hänger tvätt. I morse vaknade vi av att de dunsade och small från taket. Tjatter och krukor som gick i kras.

Inte bara krukor visade det sig. När jag och Alma skulle titta på tecknat efter skolan var det stjärnornas krig på TV. Vi gick upp på taket och parabolen såg lite vissen ut. Sned och bucklig. Aporna har dragit vidare och kvar sitter vi utan TV, utan apor men med en bra förklaring till hyresvärden. Jo, det var en flock apor...

Det gäller bara att inte Alma kommer på vem hon brukar peka på när hon hör "apa".

Sunday, October 24, 2010

Grattis kung Arthur

I dag avslutas en veckas ledighet och festligheter här i Bhubaneswar. I går var jag inbjuden till firandet eftersom jag gett ett litet bidrag. Festligheterna pågick på en äng utanför vårt kvarter, plaststolar, kulörta lyktor, mässande röster, trummor, distade högtalare, farbröder i orangefärgade lakan. En riktig fest helt enkelt.

När klockan närmade sig tidpunkten de sagt att jag kunde komma för att äta lite så brakade ett ordentligt regnoväder loss. Det blixtrade och small, regnet smattrade och vinden slet i presenningar och lakan. Temperaturen föll tio grader på mindre än en timme så en och annan farbror kom nog hem med blåfrusna kulor under sina oranga lakan. För mig innebar stormen att jag räddades från ett kalas jag inte ville gå på.

Ett jag däremot skulle vilja gå på är Arthurs tvåårskalas idag. Alma, Anna och jag piper av längtan när vi tänker på kusinerna i Götet och önskar Arthur ett superskoj kalas med mycket tårta, saft och fiskdamm. Stor kram till dig Arthur. Stor kram till storebror Douglas också. Och till mamma och pappa såklart.

Vi har tyvärr ingen ugn i huset så tårtan får bli en bakelse i stället. Farbror Dedde hoppar upp på första bästa ko och ger sig ut på jakt så fort vi ätit frukost...

Present tar Alma med sig hem, så den får du när ni ses nästa gång.

Saturday, October 16, 2010

Chowmein


Chowmein, originally uploaded by AnnaFredrik.

Idag har Alma haft en storätardag. Vaknade och krävde tutte, sedan fick hon en stor portion gröt. På det följde frukost med mamma och pappa, sedan lite tutte igen. När morgonfrosseriet var över tog vi en förmiddagspromenad innan fröken somnade.

När Alma vaknade efter en dryg timme åt vi en till tallrik gröt och en banan innan vi gick och badade. Det hade pappa lovat henne. En cyklon har passerat kusten. Vågorna är stora och strömmarna kraftiga så vi höll oss i vattenbrynet och sprang så snabbt vi kunde för att undvika att bli översköljda när vågorna kom. Efter en timme kom mamma ned för att berätta att hon beställt lunch till oss. Alma tog chansen och tjatade till sig lite tutte medan pappa tog ett dopp. Sedan skyndade vi oss tillbaka till hotellet och åt.

Efter lunch en till promenad och eftermiddagssömn.Plötsligt är det dags för middag, men först lite mer tutte. På restaurangen beställde vi en portion chow mein till Alma och bad att få den så snabbt som möjligt. Alma kastade sig över sin portion och slevade friskt i sig. När mamma och pappa fick sin mat tog hon lite av den också, men en hel del skickade vårt lilla matvrak rask vidare till två katter som tacksamt strök sig kring hennes stol. Till dessert fick mamma en chokladmuffin, eller en halv efter att Alma fått tag på den. Pappa fick nöja sig med en espresso.

Eftersom det blivit sent gick vi tillbaka till hotellet där storätardagen avslutades med lite... (ja, ni kanske kan gissa vad). Nu sover den lilla gourmanden på rygg med ett belåtet leende på läpparna.

Kvällstur


Rickshaw, originally uploaded by AnnaFredrik.

Ikväll träffade Alma en trevlig farbor som körde rickshaw. Hon fick provsitta och sedan tog hon och mamma en liten åktur runt kvarteret. En dag ska pappa få provcykla, det har han blivit lovad.