Wednesday, December 8, 2010

Kon och trumpetaren


Trumpet player from Fredrik Eriksson on Vimeo.

En tidig morgon hörde vi en sorgsen trumpet spela samma slinga om och om igen. Envetet, som en myggas inande trängde ljudet igenom sömnen. Vi steg upp för att titta och fångade den här spelevinken utanför grinden.

Som tur var det inte en speleman av typen Uggla sjunger om utan vår musikant gick glatt vidare till grannen efter att ha tutat till sig en tia. Kossan gjorde just ingenting. Inga hovklapp, inga välta mopeder. Kan tänka mig att den var ganska mätt på spektaklet.

Tuesday, December 7, 2010

Hundvalparna


Flera hundar i Gokulam har samtidigt fått valpar. Ett par av dem håller till mellan vår lägenhet och våra vänners. De här hundvalparna har beskyddande yogisar från den panamerikanska kontinenten och behöver inte svälta. Yogisar från Chile och Mexico men också USA turas om att gå dit med hundmat, mjölk, ägg, rester från slakteriet, corn flakes... ja, lite smått och gott för valparna och deras mödrar.

Alma har fram tills nu varit försiktigt intresserad men inte tillräckligt för att tordas klappa än mindre hålla en hund. Vanligtvis tjoar hon och hoppar i vild förtjusning men backar raskt undan när föremålet kommer för nära. Den här dagen tog vi oss tid. Alma fick sitta ned och studera valparna ett tag och hann till och med smaka på deras mat innan hon bestämde sig för att försöka lyfta en. Valpen smet undan ett par gånger men klarade inte att lura mamma Anna som hjälpte Alma att lyfta den. Alma var förtjust.

Idag är bara tre av de ursprungliga sju valparna kvar hos ena mamman, alla fem hos den andra. Valparna har fått fin mat och växt bra, så folk har plockat hem en efter en. Förhoppningsvis behåller de vovvarna även efter de vuxit ur den charmiga valpkostymen.

Alma fick inte någon hund med hem. Blir längtan för stor kan hon få lite mer av hundmaten hon smakade (corn flakes).

En stund av ro i trafiken

Anna och Anna med en hög trötta barn. Vi hade besökt Chamundi Hill och tänkte åka till Green Hotel för att äta lunch. Mirakulöst nog slocknade alla barn samtidigt i rickshawn. Turen på ca 45 minuter blev dagens middagslur. Framme vid hotellet hade vi plötsligt två små troll som sprang runt runt och ett litet som satt och vevade för kung och fosterland. Men färden dit var så lugn och skön...

Tuesday, November 30, 2010

Gissa och vinn en indisk present

Vad ligger bakom det vi ser på bilden?


a) Alma vill bada
b) Alma är en lortunge
c) Alma är ett modeorakel
d) Alma gillar inte mygg
e) Alma är elallergiker
f) Alma har hört farfar prata om Roswell -47


Det kan vara något av ovanstående alternativ, men också något helt annat. Ge ditt förslag. Vår jury bestående av Alma väljer sedan en vinnare som vi skickar en liten indisk present till.

Sömnen - Tandborsten (1 - 0)

Alma lyckades somna utan att ge efter för tandborsten
Vi har under en längre tid utkämpat små strider om tandborstningens vara eller inte. Striderna har inte känts så bra. Tänderna blir borstade men vi tror inte det kommer att göra borstningen lättare i framtiden. Morgnarna är enklare. Efter frukost framför Mojjy (Molly Mus) så gäller det att snabbt och smidigt ta sig ut till badrummet och hämta tandborstarna. Sedan får Alma sin och  mamma och pappa sina. Vanligtvis suger Alma en kort stund på tandborsten och tycker att det får räcka. Går det bra sitter hon som förhäxad av den lilla musens äventyr och vi kan hjälpa till att försöka nå in till hörntänderna. Det går ibland, men det är inte lätt och audiensen hos hörntänderna är kort.

På kvällarna är det svårare. I kväll var damen trött så trött och låg helt stilla när jag hämtade borsten och försökte en ny taktik. Jag lade mig bredvid henne och försökte tydligt föklara varför det är så viktigt att borsta tänderna. Jag använde inte skrämselbilderna med de gamla indiska gummorna med sina gulbruna betar - då hade ingen av oss sovit i natt - utan lite mer modesta argument som tandläkare och hur ont hål gör.

Vi vill se henne fortsätta le på det här sättet
Jag pratade rätt länge och måste säga att jag var lite imponerad av Almas tålmodiga lyssnan, men efter ett tag rullade hon lite längre bort och kort därefter började ögonen gå i kors. Under hela min berättelse pillade hon på tandborsten och såg ut att begrunda mina visdomsord, men när hon släppte borsten och somnade slog det mig att hon kanske tyckte detbara var en ganska lång godnattsaga utan riktig final.

Ni som har gått igenom det här. Nyligen eller för länge sedan. Hur gjorde ni? Mormor tyckte att "Fredrik kan väl berätta en historia, han har ju fantasi". Det gick som det gick.

Effektivaste borstningen har nog varit när vi lekt att tandborsten är ett rymdfordon eller humla som måste komma in i munnen, men det fungerar inte alltid och framför allt inte hur många inflygningar som helst. Oftast hinner vi inte med alla fyra hörnen innan vi får flygförbud och sedan gäller antingen attack eller reträtt och ingendera känns speciellt bra. Vi vill ju att lilltjejen ska få behålla sitt härliga leende.

Monday, November 29, 2010

Pommes - Linser (1 - 0)

Ester och Alma valde pommes frites framför ris och linser.
Ester är en av tjejerna med svensk mor här i Gokulam (den del av Mysore där yogisarna bor). Hon är fyra år och inte så imponerad av Alma eller andra småpluttar. Men när vi stannade till för att äta efter en tur till lekparken fick hon tänka om. Ester fick pommes. Alma ris och linser. Alma var snabb på att ta sig över till stora coola Ester och hennes portion pommes.En frenetisk tävling i vem som skulle hinna äta flest pommes utbröt och när Ester började förstå vidden av Almas kindpåskapacitet resulterade det hela sånär i gråt och gräl. Vi fick beställa mer och tjejerna fortsatte sitt race med att doppa så många pommes som möjligt i ketchup och mula in i munnen. Under sådana förhållanden räcker ketchup på små påsar inte långt men Esters strategiska mor Anna (!) visade sig ha fifflat undan en hel rad ketchupförpackningar och kunde gång på gång slå de unga tu med häpnad genom att klämma fram ännu en klick.

Vi förklarade matchen oavgjord eftersom båda gick in i frityrkoma utan att ha rensat tallriken.

Tuesday, November 23, 2010

Bhuba bye bye.

Dags för en uppdatering. Vi har rört oss en del, lämnat Bhubaneswar, aporna och huset. I stället för att betaa en månadshyra till flyttade vi in på Z-Hotel i Puri och väntade in farfar som kom på besök. Anna distansjobbade en del, men tog också med oss till slumprojektet i Puri. I Puri och Konark stal farfar showen från Alma, nu var det inte hon som indierna vill bli fotade med.

Farfar Leif och Alma väljer kläder, eller leker "tittut" 
Efter Puri och ett kort stopp i Bhubaneswar rörde vi oss söderut (på väg till Kerala...). Första anhalten blev Bengaluru (f.k.a Bangalore). En helt annan värld. Ett helt annat århundrade, årtusende. Plötsligt kunde vi varit i Europa, det fanns affärer, trafiken följde (vissa) regler. Två dagar irrade vi runt i IT-metropolen innan vi reste vidare till Mysore. Där är vi nu.

Efter ett par nätter på ett ganska charmlöst lyxhotell har vi hyrt en liten lägenhet där vi planerar stanna några veckor innan vi reser vidare. Farfar är just nu på väg hem till vintern. Alma ska få lite vardag här. Anna ska få jobba för att kunna avsluta det hon påbörjade i Bhubaneswar. Själv ska jag testa om lite yoga kan göra min rygg gladare. Återkommer snart med fler uppdateringar. Puss och kram.