Sunday, October 10, 2010

Million Dollar Baby


Million Dollar Baby, originally uploaded by AnnaFredrik.
Alma took a dive. Not for money but she knows what it takes to keep mum and dad with her for an entire day...

Efter önskemål om engelska inlägg testar vi det. Först svenska, then english.

Vi var på väg för att simma när Alma snubblade. Det har hänt många gånger på gatan utanför, full av sten och grus. Som vanligt lyfter jag upp henne för att borsta bort grus och lera, men den här gången är det blod och tårar. Alma håller sig för munnen och spottar och dreglar blod. Anna och jag blir klart skärrade och skyndar oss tillbaka för att tvätta och försöka se vad som hänt. Hoppas det inte är tänderna... När Alma lugnat sig lite försöker vi titta efter men hon låter oss inte undersöka munnen. Det vi ser ser ok ut men vi beslutar oss ändå för att åka till en doktor som får titta noggrannare på henne.

Byter blodiga kläder och hittar en autorickshaw som kan köra oss en bit, sedan måste vi byta. Då får vi höra att det är autorickshawstrejk. Ingen kör in mot stan. Vi får ta buss. Bussen som efter ett tag dyker upp tar en dryg timme för att ta oss nästan hela vägen. När vi kommer fram till kliniken har de stängt, doktorn arbetar på ett sjukhus några kilometer bort. Och det är strejk...

Tur i oturen erbjuder de oss att åka med dit. En kvinna måste till doktorn med sin son som är dålig och vi kan få åka med. Med vi menas Anna och Alma. Men de lämnar inte mig efter. Jag får åka MC med killen som fixat skjutsen. Han har hjälm, inte jag. Jag har sandaler och t-shirt. Han gasar med ena handen, tutar med den andra. Kryssar fram mellan gående, motorcyklar och bilar. Fullt ös, det enda som saknas är sirenen (och kanske min hjälm). När vi är uppe i 80 tänker jag att idag kanske Alma blir av med sina framtänder och sin far. Sedan försöker jag njuta av färden.

På sjukhuset visar det sig att tänderna är ok. Alma har bitit sig ordentligt, skrubbat läppen och näsan och har ont. Men hon mår ändå bra. Vi får medicin utskrivet, hjälp tillbaka till kliniken, hjälp med betalning, hjälp med det mesta faktiskt. När stressen gått ur kroppen är vi helt utpumpade och snubblar iväg till en lunchrestaurang. Sedan går vi till Annas kontor där alla får beundra Almas fläskläpp (som var rätt fet).

När vi ska hem hittar vi en svartförare som struntar i strejken (och i våra försök att pruta). Ett par dagar senare har svullnaden nästan lagt sig medan skrubbsåret blivit det som syns. Plus två rännilar av snor som vi inte får torka bort...


And now the english version

We were going swimming when Alma stumbled on the road outside. As she held my hand, not the other way around, I couldn't catch her. She hit the ground and started to cry. I picked her up like I've done so many times on this dirt road.

But this time was different. It wasn't red dirt smeared around her face. She was holding her hand in front of her mouth, spitting blood. We got really scared and rushed back home to see how bad it was. To feel ok we decided to take her to a doctor close to Anna's office.

We got an autorickshaw who could take us to the main road, then we would have to change. When we got there the other drivers told us they where on strike this day. No one would take us, but there was this bus... that eventually turned up and took us almost all the way in one hour +. When we finally made it to the clinic it had closed 20 minutes earlier, the doctor now working in a hospital several kilometers away (and we have a strike here, no autorickshaws).

Luckily a guy still in the clinic where just helping a woman with a ride to the hospital and we could join them. Or, Anna and Alma could. Me, I was coming with him on his motorbike. He speeds all the way, hanging on the horn, passing all other two- and fourwheelers (a.k.a cars) in the quite dense traffic. The driver always wear a helmet, the passenger rarely, so there I am in a t-shirt, flip flops, no helmet, hoping this wont be the day Alma loses her front teeth and her dad.

But everything went well. Alma got away with bruises and one fat lip. I enjoyed the ride and we eventually got a black rider to take us home. Two days later the proportions of the upper lip are back to normal, the scratch is eye catching and covered with snot that Alma does not let us wipe away...

2 comments:

  1. What an experience youi have had! But as they say in India..."all is well that ends well". I am glag my landsmen have shown their good side. Children are the best embassidors one can have =)
    By the way your english version holds very good....excellent translation =)

    ReplyDelete
  2. Anna I want you to know that I am very impressed with you and proud of you dear! I wish more young families would give their children an idea of what the world beyond Sweden and Europe is !

    How is your work going on. You think it has been a sucess?! I will be attending the ASF meeting this evening at Chalmers and amongst others things will be meeting Su Andersson who will be travelling to India soon.

    ReplyDelete